[Rädd]

Igår kväll hände det igen, Jag svimmade på väg ut från toaletten och slår i Nacken i dörrkarmen. Hade väldigt ont så jag kunde inte röra mig. Fick ligga utan för toaletten med en kudde vid nacken så den hamnade i samma höjd som ryggraden när man ligger på sidan. Jag fick ett täcke och vatten av min fästman som fanns vid min sida hela tiden. Han ville ringa ambulans men jag sa nej, eftersom jag ville vänta och se hur det gick vidare.
Jag ville ha en ambulans men med tanke på hur dom gjorde förra gången. Man åker in dom tar sina jävla prover man får tabletter och hem... Och jag vill få hjälp om jag behöver men detta lassarett gör dom f-n ingenting. Är trött på läkare, sjukhus allt som har med det att göra...

Idag mår jag iaf bättre. Kan röra nacken och så. Det är jag glad för..
Men rädslan igår va hemskt. Första gången jag sagt att jag varit rädd när jag svimmat på detta vis. Oftast så har jag varit van och försökt klara mig själv. Men denna gång va rädlsan hög och jag hoppades bara på att jag va hel. Att jag inte hade gått sönder ännu mer.

Det va jobbigt... Allt va jobbigt. Känslan sitte fortfarande kvar om hur man kan känna sig så beroende av andra. Utan min fästman igår hade jag inte klarat det så bra som det gick. Han va ett oerhört bra stöd och fanns där hela tiden.

Vill ha ett vanligt liv!
/Mig