Åkte en lång bilresa igår på sammanlagt ca 6timmar + lite till. Det gjorde inte min situation bättre med min rygg. Har ont idag också. Men igår på väg hem från våran utflykt så va det fruktansvärt. Försökte hålla igen så mycket som möjligt för man vill inte belasta alla andra i bilen. Allt medlidande kan vara jobbigt ibland. Man vill vara som vanligt. Men jag kände att humöret åkte upp och ned hela tiden. Från glad och posetiv till gråtfärdig. Men inga svimningar, och det tyckte jag va helt underbart. (Låter konstigt men det är jobbigt att när jag får väldigt ont så svimar jag som ni vet från dom andra inläggen jag skrivit så det känns underbart när man klarar sig utan att svimma) När jag kom hem så tog det ett tag att somna för värken va så pass jobbig. Det går an när man inte slappnar av. Men när man ska sova så måste man slappna av och det är riktigt jobbigt. Men somnade efter ett tag. Har molande värk just nu som ligger där och nästan väntar på ett felsteg för att bryta ut. Så jag tar det väldigt lugnt och fint just nu så att jag kanske slipper den värsta värken.
Har fått tips av en närstående om vart jag kanske kan vända mig (Göra ett frsök kan man alltid, det kan ju inte bli värre) Så jag ska göra allt jag kan för att få brevet klart och vara nogrann i det och verkligen göra mitt bästa för att nå fram. Så jag känner mer hopp nu kan jag säga. Känns som att det kanske blir bra. Jag kanske har en framtid utan denna värk om inte annat med hjälp av kunniga mäniskor som kanske kan hjälpa mig till ett bättre liv? Till att lära mig att anpassa mig. Känns hoppfullt nu! Och det är sånt jag behöver.
Jag ska nu sätta mig och skriva detta brev och försöka knopa ihop det så bra jag kan.
Skriver mer senare när jag kommit igång och jag kommer försöka uppdatera så mycket jag kan. Har varit dålig på det just för att motivationen har inte varit den bästa.
Jag försöker träna så mycket som möjligt på egen hand och håller mitt hopp upp!
Tack alla för responsen jag får och för allt stöd jag fått av er läsare. Det betyder mycket!
Mvh/Mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar