Just nu är det som det är och jag kan inget göra. Äter fortfarande mina tabletter för att kunna röra mig något. För att inte svimma=/ Nu börjar det bli för mycket känner jag. Frustrationen kommer krypande på mig hela tiden och jag känner mig hjälplös & försvarslös.
Vad ska man göra när man känner såhär? Hur ska jag komma över alla dessa jobbiga tankar? Tankarna om att livet kunde vara bättre? Livet är inte meningen att det ska se ut på detta viset?
Min man hjälper mig oerhört mycket och han är det bästa stöd jag kan ha. Utan honom hade jag inte klarat av detta som jag gör.
Mina föräldrar och syskon ska också ha tack! Ni är underbara.
Nu ska jag vila igen!
Mvh/Mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar