Hm:/

Jag kan inte påstå att det är nå vidare idag. Så bestämt mig för att ta det lugnt och om jag ska göra någonting så gör jag det i en lugn och fin takt. Får sätta mig om vart annat och bara vara lugn.
Jobbigt för jag har så lätt att komma upp i varv och vilja göra saker på 2sec. Men det kan ju vara bra att tänka på ryggen i ett sådant läge.
Igår kom jag på en ny sak hur man kan ligga om man har sån värk som jag. Bästa sättet är att ligga på antingen höger eller vänster sida. Det spelade ingen roll för mig. Och när du ligger på din sida så lägger du en kudde (En väldigt liten, ingen stor) precis innen höften, sidmagen. För då hamnade kroppen i en jämn ställning. Kanske funkade det bara igår men det var jätte skönt att få ligga på sidan men ändå få det lite mer jämnt. Prova?

Kram Linda

igår....

Igår tog jag en tablett för första gången på ca 30dagar. MEN det värsta av allt så tvekade jag då jag avskyr dom och när jag väl tog en så hjälpten den inte. Knappt någonting. Den tog bort som toppen på isberget men inte så jag mådde bra. Blev väldigt illamående och så. Så nej, inga fler tabletter i min närhet. Ingen läkare får jag tag på heller. Ingen! Jobbigt att stå själv utan läkare.

Dom på F-kassan säger att utan en framtids plan så kanske jag inte kan få hjälp ekonomiskt, men hur ska jag kunna ha en framtidsplan om jag inte har någon läkare?! Har ringt och ringt men ingen tid får jag. Hur ska jag då gå till väga?!

Tycker att det svenska systemet bland F-kassor med mera inte alls fungerar för såna som mig som hamnat "mellan stolarna" som dom kallar det. Borde väl gå att hjälpa mig på något vis?

Mvh Linda

Nu är beslutet taget.

Jag vill först och främst säga att jag gjorde en ny blogg förut men efteråt så kändes det inte rätt att jag skulle behöva byta för att andra vill det? Jag skaffade ju bloggen för min skull och andras som kanske kan stärkas av denna blogg?!

Tack för komentarerna Helena & Ida! Dom gjorde mig glad när jag såg dom!
Och nu har jag bestämt mig för att börja blogga igen här! För det är ju min blogg och dom som inte vill läsa behöver ju inte göra det. Det kan ju finnas många orsaker varför dom inte vill läsa.

Det har gått väldigt upp och ner med mig. Sover väldigt dåligt just nu pga: värken och det är ingen höjdare tycker jag. Vill vara pigg. Det ända som är okej är att jag varit utan mina tabletter väldigt länge då jag tvingar mig själv att försöka klara det iallafall. Skönt att kunna tänka klart och förstå allt som händer runt omkring. Det finns alltid stunder då jag knappt kan röra mig och önskade att jag hade några hemma som kunde lindra min värk. Men får inte tag i läkarna som kan hjälpa mig. Helt omöjligt, har ringt i ca 2veckor varje dag. Men bara telesvarare och ingen som ringer upp. Känns som jag är bortglömd, och ingen hjälp får.
Svimmar gör jag fortfarande det är som vanligt, ingen sämre eller bättre.

Tack så mycket ni som stärkt mig och hjälper mig!
Ni som läser och skriver vad ni tycker det betyder också mycket. Och det är alltid skönt att höra att jag hjälper någon anna genom att skriva! Någon som kanske har en egen blogg?
Mvh Linda

¨Funderat en del.......

Har som sagt funderat bra tag på om jag inte ska ta bort denna blogg. Då jag faktiskt itne skriver så ofta. och alla dessa påhopp jag får. Jag känner det att jag startade inte denna för det vissa tror var meningen. Och därför nu kommer jag nog att ta bort den.
För jag tycker verkligen det är synd då jag hjälp många genom min blogg här. Men det känns fel att jag som skriver ska bli påhoppad från alla möjliga håll då jag inte använder denna blogg för att någon ska *tycka synd om mig* Då jag inte ens har den inställningen. Jag startade denna blogg för att hjälpa andra och visa att dom inte är ensamma! Men tydligen är det väldigt fel!

Vet också att läkare läst min blogg. Som varit bra för mig att ha. Då dokumenteras saker som hänt och lättare att minnas när hur och var på ett ungefär. Men som person så orkar jag inte så mycket mer av alla dessa komentarer och andra som skriver inlägg om denna blogg.

Kommer förståss att fundera ett tag till så jag inte gör någonting dumt.

Kommer starta en blogg någon annanstans, ett nytt domän och namn! Dom som verkligen tycker om att läsa min blogg kan få följa med till det nya. Ni skriver då en komentar och då kan jag skriva till er då jag startat den nya.

Hoppas det går för sig..
Synd att man ska behöva göra så. Men hot och sånt vill jag inte ha av läsare. Känns inte rätt!

Mvh Linda

Hur ska man orka?!

Hur ska man orka med när man svimmar så mycket? Igår hade jag tagit mina smärtstillande men ändå svimmade jag många gånger efter varandra. Den ena avlöste den andra. Det var väldigt jobbigt och jag visste inte hur jag skulle bete mig. Om jag skulle gråta eller försöka hålla lugnet.
Sen fick jag en ny tablett och det lugnade ner sig. Jag kunde slappna av lite igen.

Jo, jag har fått många förfrågnngar och spekulationer om vem jag är som skriver. Men jag skriver inte här för att någon ska tycka synd om mig eller att veta vem jag är. Jag vill inte att någon tycker synd om mig. Utan skriver här för att få ur mig tankar och kanske hjälpa andra genom att dom kanske känner att dom inte är ensamma om att känna såhär som jag gör. Därför är det så som det är nu. Känner inte att jag behöver gå ut med vem jag är riktigt. Det är ju inte det viktiga!

Idag har jag väldigt ont. Ligger ner just nu och bara vilar.

Mvh Mig!

Nu skriver jag lite igen.

Ja det var ett tag sedan jag skrev. Med mig är det upp & ner hela tiden. Har varit utan tabletter i 4dagar om jag klarar hela dagen idag. Har en fruktansvärd smärta men vill vara utan tabletterna ett tag då jag känner att jag vill vara mig själv lite. När jag äter tabletterna är jag inte mig själv. Känns som jag slår om till någon helt annan. Förstår knappt vad jag själv tänker och tycker.
Så dessa tre dagar har varit skönt att kunna vara mig själv och känna mina egna känslor ett tag. Men många gånger funderar jag på att äta en och slippa denna otroligt jobbiga värk.

Men eftersom jag tar det så lugnt och inte gör något speciellt nu när jag försöker vara utan så går det hyffsat. Det funkar men jag måste bara hålla mig stark och inte ge upp. Det är också svårt för man känner sig så skör och liten när det väl gäller denna värk.
Har börjat försöka styra min egen kropp och att kroppen inte ska styra mig. Det är svårare än vad det låter måste jag säga. Känns inte som jag klarar det. Men jag läser mer & mer om det så får vi se vart jag hamnar (Alltså om jag hamnar tillbaka på ruta ett eller om jag klarar det i slutändan)

Nej nu ska jag vila!
Ha det!
Mvh/Mig

Värken & svimningar

Just nu är det upp och ner hela tiden. Dom två senaste dagarna har det varit mycket svimningar. Det är fruktansvärt jobbigt kan jag säga. Börjar tröttna! Vad ska man göra åt det?

Hm..
Mvh

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Förlåt igen!

Förlåt igen för den dåliga uppdateringen. När jag kom in på sidan idag så hade jag fått en komentar. Tyvärr var det en anonym, men denna skrev att h*n kände igen sig i min situation och att denna också har svimningar och krampar men inte trott att det hade med dennes diskbråck att göra. Denna person hade också L4-5 som jag. Denna tackade också för en bra blogg. Man blir glad av att få såna komentarer. Inte att den har lika för detta är ingenting jag önskar ens mina värsta fiender. Men att någon tycker om min blogg. Att den kanske gör någon nytta. Det var ju trots allt därför jag startade den + att få skriva av sig när det är jobbigt. Mycket är ju jobbigt, mycket får man lägga åt sidan och hoppas att man kan göra någon annan gång. Så mycket av det man älskar försvinner från ens liv. Önskar jag kunde göra mer och att mäniskor kan fråga mig om jag kan ist för att anta att jag inte kan. Alla mina dagar ser inte alltid likadana ut. Sen är jag sån att jag kan göra saker men får lida för det senare. Men hellre det än att bli utesluten från allt som alla andra gör. Jag vill ju trots allt känna att jag hör ihop med dom andra, att jag också är normal (Fast jag har ont större delen av tiden) så kan jag också offra mig någon gång. Jag tänker jämt så. Tänker väldigt mycket på saker jag går miste om pga: min skada. Det är svårt att vilja ta till sig. Att kunna må bra fast man vill göra så mycket man inte kan.

Nu i dag känns det helt okej. Jag kan stå och greja iaf och det känns skönt. Jag känner om jag gör något fel för då hugger det till rejält så jag tar det lugnt men ändå så känns det bättre idag.
Just nu har jag stora drömmar och förhoppningar. Jag känner att livet har fått sig en knuff på vägen. Som jag kanske inte nämnt i denna blogg så har jag för inte så längesen gift mig. Efter det så har saker gått mer och mer våran väg. Jag börjar mer och mer acceptera mitt läge och försöker jobba med mig själv. Men det är svårt. Många gånger känner man att man vill ge upp men samt så finns det så mycket kärlek runt mig som får mig att orka som får mig att må bra iaf. Min man försöker jämt säga att jag är normal men att jag inte kan göra allt men jag är ändå normal. Han är det bästa som finns samt min familj.

Men saker och ting känns som det löser sig mer och mer (Pratar ej om ryggen) Men när saker som ligger och gror i en är jobbiga då har jag väldigt ont för jag spänner mig, jag är nervös hela tiden. men när de blir bättre runt omkring då slappnar jag av och det blir bättre. Så ju bättre jag mår desto bättre blir min rygg för tilfället. Svårt att förklara.
Jag lovar att jag ska uppdatera här lite mer än vad jag gjort den senaste tiden. Ska bli bättre på det här. Så nu fick jag skriva lite och skriver mer nästa gång.!
Mvh Mig!

[Har varit mycket en tid]

Har haft stora problem ett tag nu med min rygg-smärta. Min man har vaknat av att jag svimmat av och ligger & skakar. Jag vet inte vad det är men. det är läskigt.
Mår inte alls bra. Känner att min kropp är trött.

Mvh Mig

[Förlåt]

Förlåt för den dåliga uppdateringen jag gjort. Jag skrev sist om att jag var nervös för att jag kanske skulle till läkaren. Jag fick en läkar-tid och gick dit. Mamma var med mig in eftersom min man jobbade. Men det gick jätte bra. Han var väldigt försiktig och berättade massor om hur man ska göra och hur man inte ska göra om man har diskbråck. Så allt dom sagt på WC stämmer dock inte ett dugg. Dom har gjort helt fel mot mig. Så nu vet jag det. Men fick ett läkarintyg och sånna saker och ett nytt recept på smärtstillande. Så nu får vi se hur det går med alla myndigheter.

Skriver mer senare!
mvh Mig

[Nervös]

Jag har nyss pratat med Mamma i telefon som ska prata med en läkare idag (privat läkare) Kanske finns en tid för mig idag. Hela kroppen skriker : Nervös! Och det är jobbigt.
Jag tycker inte om undersökningarna för jag får så fruktansvärt ont efteråt. Värre än vanligt.
Så jag är väldigt nervös för detta. Får se vad som sker idag. Om det blir idag. Bättre idag egentligen för då får jag det överstökat (Längesen jag va på undersökning) och det är lika jobbigt varje gång.
När jag tänker på läkare blir jag nervös, mår illa, glömmer vad man ska prata om. Usch, det är jobbigt. För jag har fått så många läkare som ändå inte hjälpt mig så jag hoppas väldigt mycket på denna men samtidigt är det jobbigt psykiskt för man hoppas så mycket och för varje nedslag man får så hamnar man på noll och mår dåligt igen. Det är svårt att förklara.

Men hoppet finns och jag är fruktansvärt nervös. Nu mår jag illa också!

Mvh Mig

[Tabletter?!]

Ska man behöva leva på tabletter? Nej, säger jag. Aldrig att jag alltid kommer behöva äta tabletter för att vara en hyffsat funktionabel människa! Det kommer aldrig på tal!
Men nu en tid här har jag verkligen varit tvungen att äta smärtstillande för att ens kunna hålla mig vaken (För att inte svimma som jag annars gör)

Det börjar ta på mina krafter. Kroppen mår inte bra!

mvh/Mig

[Är som det är just nu]

Just nu är det som det är och jag kan inget göra. Äter fortfarande mina tabletter för att kunna röra mig något. För att inte svimma=/ Nu börjar det bli för mycket känner jag. Frustrationen kommer krypande på mig hela tiden och jag känner mig hjälplös & försvarslös.
Vad ska man göra när man känner såhär? Hur ska jag komma över alla dessa jobbiga tankar? Tankarna om att livet kunde vara bättre? Livet är inte meningen att det ska se ut på detta viset?
Min man hjälper mig oerhört mycket och han är det bästa stöd jag kan ha. Utan honom hade jag inte klarat av detta som jag gör.
Mina föräldrar och syskon ska också ha tack! Ni är underbara.

Nu ska jag vila igen!
Mvh/Mig

[Fredag Morgon]

Först tänker jag börja med att förklara varför jag gjort min sida Svart/Vit & Grå. Det är för det är så jag upplever livet med skadan. Ibland är det vitt (Hyfsat bra) sen grått (När allt blir värre) Svart (När jag har väldigt ont). Så jag använde färgerna för att förmedla hur jag ser på saken.

Igår börjades det igen. Hade väldigt ont och det blev värre och värre för varje 5:e minut som gick. Till slut så hade jag ingen känsel i mitt högra ben. Från höften och ner till foten. Jag brukar för det mesta få panik när det blir så. Har fått för mig att jag blir förlamad för resten av livet. Men jag höll mig lugn för att inte spänna mig så mycket (för då får jag dubbelt så ont) Daniel hjälpte mig med lite massage på ryggen och benet så då fick jag tillbaka känseln i benet. Det va skönt. Värken i ryggen blev bara värre och värre. Sen skulle jag gå på toaletten. Efteråt när jag var klar så ska jag gå ut därifrån, innan jag hinner öppna dörren så svimmar jag och slår axeln och örat mot dörrkarmen (Eftersom man sjunker ihop när man svimmar på något vänster, vet inte hur det ser ut men man kan göra sig rejält illa) idag har jag ont i min axel men det är inget allvarligt.
Så det va en jobbig kväll igår. Jag grät nonstopp till tabletten började verka och jag började slappna av.
Det är jobbigt. Det är svårt att vara lugn i ett sånt tillfälle när man inte vet hur illa man slagit sig när jag svimmat. När man inte vet hur man ser ut efteråt.
Man vet att det värker vid örat och kinden mer vet man inte när man börjar vakna till. Alltid rädd för att det ska bli märken för folk kan tro vad som helst då.


Men det har varit en jobbig kväll igår. Men allt blev bättre efter ett tag. Det jobbiga idag är mi axel.


Vill tacka alla som läser min blogg. Tack så hemskt mycket.

Mvh/ Mig

[Så..]

Som ni nu ser har jag gjort om lite på bloggen och kommer nog att fixa och dona lite till med jämna mellanrum. Skriver mer senare.

Mvh/Mig

[Mycket men ändå lite]

Egentligen har jag hur mycket tid som helst att skriva i bloggen men ändå så känns det inte som jag har det. Eller jo det gör det väl men jag har ju min privata blogg också som jag skriver om allt förutom min värk i.
Har fått äta tabletter om vart annat nu i ca en vecka? Något i den stilen. Har inte ätit på länge innan detta så det känns i kroppen hur man mår av dom. Inget jag ser fram emot att ta iaf.

Nu ska vi uppsöka en privatläkare som kanske kan hjälpa oss mer än landstinget. Det får vi hoppas. För jag börjar tröttna på detta.
Så det har jag framför mig. har beställt miljoner papper hit och dit och ska nu betala en läkare. Men min mamma och pappa går in och hjälper till med den biten.

(Dom har gjort om på blogspot så hade lite svårt att komma in på den)

Nu ska jag kolla lite på bloggen och kanske redigera den lite.

/Mig

[Måndag]

Har sedan en tid förut skrivit ner saker på papper hemma och tänkte att jag skulle börja fyla i det idag. Så det gjorde jag. Blev känslo mässigt jobbigt men jag fick ge mig efter en liten stund. Det är en jobbig situation jag sitter i och vet inte riktigt vad jag ska göra.
I tre dagar nu har det varit hemskt. Så för första gången på länge så har jag ätit tabletter för detta. Så det har varit svårt. Psykiskt är det jobbigt att äta tabletter för det är ingenting för mig. Mår inte alls bra av dom. Men tänkte skriva lite mer om det jag har hemma på papper. Men skriver inte allt men en kort samman fattning.

Jag va då med om en olycka på min gamla skola som jag gick på år 2004/2005. Jag blev ned knuffad från en lång trappa och gör mig riktigt illa. (Minns inte hur det gick till riktigt) Men ont hade jag. Jag försökte att inte visa det för någon och lyckades väldigt bra. Men sen 2004/2005 svimmar jag av i mitt gamla hem som då bevittnas av min mamma & pappa. Ambulans tillkallades och kom hem till oss. Dom ville inte först ta med mig för dom tyckte jag såg pigg ut när jag låg på golvet. Men min mamma tyckte att dom skulle prova att ställa mig upp( Eftersom jag inte kunde själv) Och det gör dom. Jag svimmar igen av smärtan som satt runt min rygg. Den va olidlig. Värken satt i ländryggen. Det va en hemskt upplevelse. Vi kommer fram till lassarettet ( minns hur det lät konstigt när ambulansen åkte in på lassarettet) Dom ville få det till att jag va gravid men det va jag inte & det försökte jag säga dom men dom ville få det till det. Dom gör sina prover och det visar att jag hade rätt och dom fel. Jag röntgas men det visar ingenting (Vanlig röntgen) Så jag får smärtstillande och ett rum. Först fick inte min mamma vara kvar men hon stannade. Men ingen säng=/ Dåligt tyckte jag.
Väldigt dåligt med hjälp för anhörig. Ja, som sagt så fick jag vara kvar under natten. På morgonen därpå så fick jag en snabb undersökning och ett recept på Tradolan, dekloflenak & panodil. Bara att åka hem utan att veta vad det egentligen var med mig. (Dom sa att det va musklerna, men det kändes inte som det) Fick åka hem. Jag kunde inte göra någonting själv på ett tag hemma. Fick hjälp med duschningen, toalettbesök. Ja allt ni kan tänka er. Utan mina föräldrar vet jag inte vad jag skulle ta mig till om jag ska vara ärlig. Jag blev beroende av dom.

2007 fick jag min första MRT och det är alltså något år emellan med många sjukhusbesök! Och först då ger dom mig en MRT som visade att jag har ett grovt och stort diskbråck mellan L4-5. Det va hemskt att höra det. Jag fick panik eftersom jag inte visste någonting om det. Jag visste att en hunds rygg kan gå av pga: diskbråck. Så jag va livrädd. Jag grät och visste inte vad jag skulle ta vägen. Min man tog hand om mig och min mamma kom till oss samma dag och vi grät ihop. Hon är ett stort stöd för mig i denna resa. Samt min pappa.
Vi har nu fått hjälp av hjälmedelscentralen med saker till toalett, dusch & en stol.
Men jag får ingen hjälp av försäkringskassan pga: att jag inte varit inskriven på Arbetsförmedlingen, men varför skulle jag vara det med tanke på att jag inte KAN jobba. Då kan jag ju inte vara inskriven! Så det är jobbigt att bara leva på en lön/inkomst.

Just nu sitter jag både utan läakre och utan inkomst! Så det är min situation.

Mvh/Mig

[Värker]

Det värker idag och är riktigt jobbigt. Ska röra lite på mig om en stund och se om det kan bli lite bättre?! Det får vi hoppas på så jag kan fixa och dina lite idag.
Molande värk ner i benet (höger ben)

Mer uppdateringar senare.

Mvh/mig

[Bilresan]

Åkte en lång bilresa igår på sammanlagt ca 6timmar + lite till. Det gjorde inte min situation bättre med min rygg. Har ont idag också. Men igår på väg hem från våran utflykt så va det fruktansvärt. Försökte hålla igen så mycket som möjligt för man vill inte belasta alla andra i bilen. Allt medlidande kan vara jobbigt ibland. Man vill vara som vanligt. Men jag kände att humöret åkte upp och ned hela tiden. Från glad och posetiv till gråtfärdig. Men inga svimningar, och det tyckte jag va helt underbart. (Låter konstigt men det är jobbigt att när jag får väldigt ont så svimar jag som ni vet från dom andra inläggen jag skrivit så det känns underbart när man klarar sig utan att svimma) När jag kom hem så tog det ett tag att somna för värken va så pass jobbig. Det går an när man inte slappnar av. Men när man ska sova så måste man slappna av och det är riktigt jobbigt. Men somnade efter ett tag. Har molande värk just nu som ligger där och nästan väntar på ett felsteg för att bryta ut. Så jag tar det väldigt lugnt och fint just nu så att jag kanske slipper den värsta värken.
Har fått tips av en närstående om vart jag kanske kan vända mig (Göra ett frsök kan man alltid, det kan ju inte bli värre) Så jag ska göra allt jag kan för att få brevet klart och vara nogrann i det och verkligen göra mitt bästa för att nå fram. Så jag känner mer hopp nu kan jag säga. Känns som att det kanske blir bra. Jag kanske har en framtid utan denna värk om inte annat med hjälp av kunniga mäniskor som kanske kan hjälpa mig till ett bättre liv? Till att lära mig att anpassa mig. Känns hoppfullt nu! Och det är sånt jag behöver.

Jag ska nu sätta mig och skriva detta brev och försöka knopa ihop det så bra jag kan.

Skriver mer senare när jag kommit igång och jag kommer försöka uppdatera så mycket jag kan. Har varit dålig på det just för att motivationen har inte varit den bästa.

Jag försöker träna så mycket som möjligt på egen hand och håller mitt hopp upp!

Tack alla för responsen jag får och för allt stöd jag fått av er läsare. Det betyder mycket!
Mvh/Mig

[Rädd]

Igår kväll hände det igen, Jag svimmade på väg ut från toaletten och slår i Nacken i dörrkarmen. Hade väldigt ont så jag kunde inte röra mig. Fick ligga utan för toaletten med en kudde vid nacken så den hamnade i samma höjd som ryggraden när man ligger på sidan. Jag fick ett täcke och vatten av min fästman som fanns vid min sida hela tiden. Han ville ringa ambulans men jag sa nej, eftersom jag ville vänta och se hur det gick vidare.
Jag ville ha en ambulans men med tanke på hur dom gjorde förra gången. Man åker in dom tar sina jävla prover man får tabletter och hem... Och jag vill få hjälp om jag behöver men detta lassarett gör dom f-n ingenting. Är trött på läkare, sjukhus allt som har med det att göra...

Idag mår jag iaf bättre. Kan röra nacken och så. Det är jag glad för..
Men rädslan igår va hemskt. Första gången jag sagt att jag varit rädd när jag svimmat på detta vis. Oftast så har jag varit van och försökt klara mig själv. Men denna gång va rädlsan hög och jag hoppades bara på att jag va hel. Att jag inte hade gått sönder ännu mer.

Det va jobbigt... Allt va jobbigt. Känslan sitte fortfarande kvar om hur man kan känna sig så beroende av andra. Utan min fästman igår hade jag inte klarat det så bra som det gick. Han va ett oerhört bra stöd och fanns där hela tiden.

Vill ha ett vanligt liv!
/Mig

[Hmm]

Känns jobbigt att ryggen ska krångla idag också! Men som sagt det är så varje dag men vissa dagar orkar jag verkligen inte. Men min lycka för annat just nu är på topp så jag känner att ryggen ska inte få förstöra detta för mig..
Jag har hittat min motivation till att klara av det här med ryggen så då kanske jag gör det?

Jag behöver verkligen tips och råd om träning som jag kan göra fast jag har denna fruktansvärda värk. Så vet ni något kan ni väl skriva en rad?

/Mig

[Måndag]

Hejsan! Skriver inte här så ofta längre som förr men jag ska försöka bli bättre på det.
Ryggen ja, hur går det med den. Det är upp och ner hela tiden.
För någon dag sedan svimmade jag och gjorde mig lite illa... Inge roligt men det är sånt i min vardag just nu till och från!

Försöker träna mer och så men samt så måste jag ta det väldigt lugnt i början så man inte gör det värre =/

Men eftersom jag har en sån underbar fästman som hjälper mig och stöttar mig så känner jag mig stark i det jag försöker med!
/Mig

[4dagars smärta]

Har legat nu i 4dagar i en otrolig smärta. Inte haft såhär på riktigt länge. Svimmat ett X antal gånger. Precis innan jag är påväg att svimma så känner jag ett lugn ikroppen. Så hemskt. Känns nästan som när man somnar in fast väldigt fort. =/
Men när jag sen kvicknar till så känner jag hur paniken kryper i hela kroppen, och jag känner mig så matt i hela kroppen. Så svårt att förklara men så hemskt det känns när det väl inträffar.

Önskar mitt liv såg anorlunda ut. Slippa denna värk och svimningar. Vore så underbart.
Men dessa fyra dagar har inte varit dom bästa. Men inga tabletter förutom Ipren har jag ätit med det har varit mest för M-värken. Men det tog bort toppen av berget som man brukar säga.

Men idag känner jag mig lite bättre så jag bör ta det lugnt så det inte bryter ut igen på mig..

/Mig

[Ner i benet]

Har så det ilar eller typ strålar ner i benet och det är väldigt jobbigt.
Mitt ben blev helt rött ett tag men försvann efter att jag gått runt i 30minuter i lägenheten.
Börjar bli otålig nu när värmen är så hög och pollen allergin är stark. Så känner jag mig svag och så.

Mer uppdatering kommer senare. Även lite bilder på hjälpmedlena som jag använder i min vardag och såna saker.
/Mig

[Svårt att förstå ibland]

Ibland är det svårt att förstå att man verkligen är skadad i ryggen. Ibland är det svårt att vilja acceptera det. Idag kom en tekniker för att installera en stång i duschen med Handtag på. Väldigt snäll tekniker så han va lätt att prata med. Och det är bra. Annars blir det jobbigt och stelt.

Men det jag fick va en stång med ett handtag så jag kan ha den i duschen när jag är yr eller behöver ett handtag helt enkelt. Eller när jag ska resa mig från stolen jag har i duschen till stående position. Väldigt bra för mig att ha den.

Jag har också många andra saker framför mig nu och det är att göra olika övningar jag fått som jag måste göra. Men jag måste ha råd med det först. Men det kommer och efter det får vi se om dom funkar och gör dom det, då blir jag glad..!

Kommer uppdatera bättre än vad jag gjort hittills den sista tiden. Kommer lägga in bild på stången med handtaget senare. Stolen jag fått förr och sen den eldrivna stolen jag fått förr också. Så ni läsare får se vad jag fått för att förenkla min vardag.
/Mig

Tisdag

Godmorgon! Nu va det också en stund sen jag skrev i denna blogg. Ville smälta lite saker och fundera lite. Men nu så.
Just nu känns ryggen okej. Igår och i förrgår hade jag väldigt ont. Fick lov att putta igång våran bil så det va nog det som utlöste värken.
Men nu känns den som sagt helt okej så ska se om jag kan städa lite med den. Nu idag är det exakt 7månader jag åt en tablett bortsett från en gång. Men som jag åt dom dagligen nästan! Så jag är stolt över mig själv! Ja, jag har inte så mycket att skriva om ryggen just nu.
Skriver om det blir förändringar.
Mvh / Mig

Hmm

Tog aldrig bort bloggen igår som ni märkte. Men.. Ja känner mig inte så pigg på att skriva så mycket i den just nu. Känns mest som ja jag vet inte.

Men lite uppdateringar kan ni få:
1. Inlägget igår handlade mest om personer som ska förstöra.
2. Jag tar inte bort bloggen. Så ni vet.
3.Jag ska gå emot strömmen nu och söka jobb:D
4. Värken går upp och ner.

Det är det jag har att säga just nu.

Över!

Kommer nog inte använda denna mer! Tar nog bort den senare idag så ni vet! Ni som har min privata blogg med lösenord kan vara inne på den och kolla! Så fortsättning följer nog på den ist!

Synd bara att alla som följt denna kan jag inte ge ut lösenordet till just för att ingen ska kunna sprida ut lösenordet. Förlåt för det! Men eftersom folk inte kan hålla sitt för sig själva så får det lov att bli såhär.

Sorry vännerna!

Godmorgon

Godmorgon Läsare!
Just nu ligger jag ner har lite ont går upp och ner beroende på vad jag gör. När jag ligger känns det helt okej faktiskt just nu . (Peppar peppar ta i trä)
Ska inte säga hej föräns jag är över bäcken eller hur säger man? :S

Ja, nu har jag fått dvd med Yoga som jag tänker prova. Jag ber till Gud att det kan få funka.. Iallafall att jag kan göra det utan att jag får ont... Hoppas. Jag vill bara hitta något att göra som innehåller typ lite tråning och sånt.. Spelar snart ingen roll vad det är.. men vill ju göra något på dagarna och inte bara ligga stilla... Det är så tråkigt och jobbigt faktiskt..
Så jag ska prova Yoga. Det sägs vara bra som satan! :D
Nej nu ska jag kolla på min yoga Dvd.. Ha det bra folket.. Önska mig lycka till!
Mvh/Mig!

Det är som det är.

Det gäller att tänka sig för vad man gör och inte gör. Idag va jag ut och gick en liten bit men tänkte mig inte för och gjorde mer än vad jag nog skulle ha gjort. Har väldigt ont just nu men jag över lever som vanligt men det är jobbigt. Försöker hålla mitt humör uppe och må så bra som möjligt. Men känner mig trött och sliten!
Mycket med denna rygg att tänka på..

Som ni ser så har jag gjort om denna blogg och uppgraderat den lite. Tyckte den blev mycket bättre och snyggare. Va tycker ni?

Ska ta en dusch och hoppas på att ryggen blir lite bättre av varmt vatten.
Jo jag går inte ut med mitt namn och vem jag är riktigt just för att några tror att detta är ett påhitt men för det första som jag har att säga är att man kastar inte bort så många år av sitt liv liggande för att man vill att folk tycker synd om en och jag har papper på att jag har grovt diskbråck med mera. Är så trött på att man kallas lögnare eller allt sånt.. Dessutom skapade jag inte denna blogg för att folk skulle tycka synd om mig. Jag använder den för att skriva av mig för det är fler än jag som har såhär. Och jag har hjälp en tjej med denna blogg som har nästan samma situation som jag som tycker att min blogg varit fantastisk och hon känner sig inte ensam om sitt problem längre. Så men jag går inte ut med min identitet just för att sådant ska komma på tal om att gå till personangrepp och sånt så nu ni som frågat vet varför... Tack för allt stöd! Det betyder mycket ska ni veta...

/Mig

Fredag

Just nu har jag en väldig smärta som inte vill ge med sig något.
Sen gör M-värken sin store del i det hela. Men den kan man ju inget göra åt. Tyvärr.



Nej usch.. Har väldigt ont och känner mig frustrerad:(

Inte glad!

Ja, jag är inte glad. har väldigt väldigt ont just idag! Idag är det blää! Igår låg vi och tittade på film och efter det så skulle vi gå till sovrummet och sova. Kom upp ur soffan men hade så ont att jag knappt kunde röra mitt högra ben framåt. Det va jätte jobbigt. Så min sambo fick leda mig in på toaletten och sen till sängen. Fick massage av honom. Det va otroligt skönt men det gör så ont.

Humöret är kasst med tanke på värken. M-värken sitter i och gör allt mycket värre! SUCK!

/Mig

Idag

Nu känns det inte jätte bra i min rygg. M-värken gör sitt också det vet jag ju men samt så är det väldigt jobbigt. Igår va vi ut en sväng och i bilen på väg hem hade jag väldigt ont. Fick ändra sätet så jag nästan fick ligga ner osv. Det är jobbigt, påfrestande. Men samt mitt hopp finns just nu på topp så jag fortsätter kämpa. Kämpa för ett normalt liv. Så normalt det kan bli.
Jag har en viss dröm och när den är fullbordad då kommer jag kunna bli mer normal än jag trott.
Men nu när jag sitter så känner jag hur det strålar i min rygg. (Ländryggen)

Men men....
/mej

Nya tag igen

Nu tar det nya tag. Ska börja med att berätta lite eftersom jag inte skrivit här på ett tag. Har kännt att jag inte haft lugn och ro för det. Men nu så.. Ska jag skriva lite. När jag kom in på denna nu så såg jag att jag hade två komentarer Tack så mycket. Det värmer.

Ja alltså förra veckan kände jag något jag inte kännt på fyra hela år. Jag va helt utan värk. Helt utan. Det va otroligt. Underbart. Kände mig så fri men ändå så hade jag i baktanken att jag måste tänka mig extra mycket för vad jag gör så att det inte bryter ut igen. Så jag va helt värkfri i fyra dagar sen kom lite värk smygande. Men som sagt så har jag M-värk också så det brukar alltid göra värken i ryggen värre. Så jag ber nu till gud att jag kommer hålla mig på en bra nivå. Igår städade jag här hemma och fick ont. Vill ju så gärna göra såna saker som att städa och sånt. (Man vill när man inte kan brukar man säga och det stämmer) Men jag gjorde det iallafall och sen på kvällen svimmade jag två ggr. Men min fästman sa att det höll i sig i några sekunder bara. Jag är så van nu med dessa svimmningar så känns inte som jag bryr mig om dom längre. Men egentligen gör jag nog det. Det är påfrestande att det är såhär. Att ingenting kan vara helt bra jämt. Vill ju det. Det är min dröm. Nu sitter jag här och har ont. Inte lika ont som när det va förra gången jag skrev utan jag kan sitta och så nu iallafall. jag har mina träningar hemma men jag gör dom inte idag just för M-värken är så jobbig.
Får se vad som händer och sker med min rygg. Ibland hoppas jag och drömmer men ibland ger jag upp men nu har jag fått tillbaka hoppet efter dom här fyra dagarna som varit helt underbara med min rygg.
Men när det är mycket psykiskt så spänner jag mig och då får jag också ont så jag har mycket att hela tiden tänka mig för.
Hur jag sitter, hur jag står, hur jag ligger, inte bli upprörd, inte spänna mig, inte gå fel, inte trampa fel, inte böja mig fel. Ja det är mycket...
Jobbigt... Väldigt jobbigt...

/Mig

Smärtar

Idag gör det ont. Väldigt ont. Nu när jag hostar som jag gör så får jag väldigt ont i ryggen. Känns inte bra :/

Jag försöker nu ta en dag i taget och hoppas på att komma tillbaka till det stadiet att det bara gör lite ont och inte denna hemska smärta jag har nu och har haft ett tag. Jag försöker med mitt leende att allt ska vara bra, se bra ut. Men hur länge orkar jag det? Hur länge ska man klara av det?

När ska jag få hjälp? Vad ska det bli av mitt liv? Jag vet absolut ingenting. Jag blev nu erbjuden att komma till ett ställe 1timme om dagen och bara vara där och umgås och känna att jag kan göra någonting. Det är arbetsträning. Men som sagt så får jag stå för mitt busskort själv och jag är där helt gratis. Alltså inga pengar. Jag behöver pengar. Jag sitter helt utan inkomst och allt känns dålgt. Vi kommer till ett möte som jag tror jag skrivit om tidigare i bloggen för att se hur vi ska gå vidare och hur jag ska få pengar. Men kom därifrån med ingenting. Så kändes det. Kan inte få hjälp någonstans ifrån ekonomiskt. Det är för jävligt.

Nej jag är trött på detta. Jag vill inte ha det såhär mer. Vet inte vad jag ska ta mig till.

Idag

Idag känns det lite bättre. Nu kan jag stå upp och gå. Men jag har ont men inte lika som dom andra dagarna. Så känns bättre.
Bad igår innan jag somnade att denna dag skulle bli bättre. Och se den är lite bättre!

Vill tacka min fästman för all hjälp jag får. Utan honom hade jag inte klarat mig så bra.

Igår: ja. det va inte så bra igår. Min fästman kom hem från jobbet på luchen och hittar mig avsvimmad så jag har benen i soffan och huvudet +halva kroppen nerför soffan. Otäckt. Fick en liten bula i pannan. Efter det så låg jag still nästan hela dagen. Hade väldigt ont.

Men vill önska alla en fin valborg från mig! Sköt om er en dag som denna!

Mvh!

Det har varit 4 hemska dagar!

Som rubriken säger det har varit 4 hemska dagar & nätter. För 4 dagar sedan så va det en jobbig dag. Svimmade och ramlade bredvid sängen (mellan sängen och väggen) tog mig inte upp därifrån. Min fästman kunde inte ens ta på min rygg så ont hade jag. Jag va helt förkrossad. Men insåg snart att jag kunde inte göra någonting. Kunde inte röra mig. Jag bara grät & grät. Har inte haft så ont på så fruktansvärt länge. Så jag hade inget val. Jag fick lov att ta en tablett för det. Jag blev ledsen pga: att jag va tvungen att ta den. Har nämligen varit utan den i 6månader nu. Trivs inte med dom i kroppen. Blir så konstig och yr av dom. Så jag hade som sagt inget val. jag låg där på golvet med mycket hjälp av min fästman. Så jag tog den och efter ett tag kunde jag ta mig upp i sängen med hjälp av honom. Fick ligga där tills den verkade ännu mer. Sen blev det att kämpa sig runt i lägenheten för att sätta sig och äta. Utan hjälpen jag fick av min älskade hade jag inte klarat mig själv den dagen. Tack så otroligt mycket!

Dagen efter åkte vi iväg till ett hus för att hjälpa några i hans familj att röja lite. Jag fick mest sitta ner på en stol och försöka hålla ryggen varm. Hade väldigt ont men det va en fin stämning som gjorde att jag fokuserade på dom. Det va en mysig dag trots all värk.
När vi kom hem och hade duschat ja då va det dags igen! Då körde värken igång och jag va helt slut. Hur mycket ska en mäniska orka? Men ingen tablett blev det. Vill inte äta dom! Hatar dom!

Igår: Ja inte va det nå bättre igår. Svimmade några gånger. Mitt humör blir inte bättre av värken. Så jag va helt nere igår. Känns som jag hade nått botten av allt elände som kan hända.
Men fick hjälp av min fästman in i sängen och där slocknade jag efter en liten stund.

Känns som ingenting kan bli bra igen. Börjar tappa hoppet. Allt började så bra den sista tiden! Visst jag har haft ont men denna värk jag haft dom senaste dagarna va ett tag sen. Önskar bara att det försvann jag kunde bli mig själv igen. Den jag va innan. Den som kunde göra saker med sin familj & vänner utan att behöva vara rädd för att få ont igen. Jag är så rädd att jag svimmar när ingen är hemma och kan hjälpa mig. Att jag ska svimma och göra mig rejält illa..
Vad ska jag göra? De kan ju hända vad som helst! Jag vill inte att det ska hända men jag kan inte göra nå åt det.... Jag är rädd för mitt liv.. Har svimmat så många gånger och slagit huvudet i bord och saker... Vi kan ju inte bo i en lägenhet utan möbler. Det är ju omöjligt.

Känner mig så svag, så eländig mot alla andra. Känns som jag är en belastning på alla runt omkring mig. Önskar bara att det fanns något jag kunde göra. Göra åt min situation.

Nej ska nog inte skriva mer nu. Men nu har jag iallafall skrivit av mig lite av allt. I snabba drag.

Tack till alla er som finns här för mig! Jag lovar att åtgälda er en dag<3

:'(

Känns inte bra! Inge bra alls just nu.... jobbigt som ja jag vet inte vad..

Hoppas det blir bättre snart. Tänkte fixa min rabatt men tror inte det är någon bra ställning för min rygg just nu:'(

HJÄLP!!!

Olidligt

Trött just nu. Trött på denna värk! Efter igår har jag haft väldigt ont. Va på affären och blev tryckt mot rullbandet av en kassörska. Efter det har jag haft väldigt ont. Känner mig så begränsad och värdelös! Vet inte vad jag ska ta mig till. Hur jag ska bete mig. Gråter innombords just nu. Nu sitter jag här med en fruktansvärd värk. Helt otroligt att jag inte svimmat något än men jag kämpar. Vill inte svimma. Vill inte! Vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska må!
Känner just nu så mkt känslor att jag inte ens vet hur man ska försklara det! Fruktansvärt!
Vill leva mitt liv som andra, vill inte vara begränsad. Vill inte behöva tänka på hur jag sitter, hur jag står, hur jag böjer mig, hur jag lyfter, hur jag ligger, hur jag gör allt! Vill kunna må bra, helt bra. Vill bara vara jag! Men jag är inte den jag är just nu! Jag är inte den som vill sitta still, eller vara hemma hela tiden! Jag vill jobba men jag kan inte! Jag vill men kan inte så är det med allt!
Jag borde få hjälp! Men jag får inte det. Vad ska man göra? Vad borde man göra? Tacka och ta emot för så lite hjälp? NEJ! Jag accepterar inte detta mer! Varför får man ingen hjälp? Hjälp som verkligen hjälper mig? Nej värdelösa saker som inte funkar? Som kostar mig massa pengar som jag inte har. Inte ens det får jag hjälp med att kunna försörja mig själv!!!???!! Vilken samhälle man lever i! Det är sjukt!!

Nej nu ska jag vila mig. Värken är olidlig:'(
Mvh!

Känns

Nu är det morgon när jag skriver detta så just nu har jag inte hunnit kännt efter så mycket. Känner mig riktigt trött i ryggen idag iaf. Det känner jag.
Igår: Så gick det bra faktiskt. Kändes helt okej. Visst det fanns där. Det finns alltid där för att sen bryta ut så jag måste Alltid tänka mig för vad jag gör. (Tråkigt) Men så höll jag på att halka igår på golvet så då knäckte det till i ryggen så jag hade väldigt ont. Men började röra mig lite och sen kunde det gå framåt iaf. Och det är ju skönt! Kämpar varje dag nu för att det ska bli bra. Det tar tid men finns inget annat att göra åt det.

Mvh!

ont!!!

(tårar för det gör ont)

Ja idag är det inte så bra. Efter att ha sprungit i trappor och affärer igår. Har träningsvärk plus min vanliga diskbråck värk. Har ont, det har jag. Men försöker hålla mig uppe. Men idag går det inge vidare. Men jag ger inte upp! Träningsvärken försämrar min vanliga värk en aning faktiskt.

Ingen träning idag för ryggen. Mest vilat som jag inte borde för då går det inte över. Man ska röra sig mycket men det går inge bra idag! Önskar den bara försvann. Att mitt liv kom tillbaka utan alla dessa värker! Utan att behöva tänka på ryggen! Mitt liv, mitt vanliga liv försvann den dagen jag blev nedputtad för trappan! Önskar så mycket att det bara blev bra igen! Att smärtan försvann och jag kom tillbaka!
Jag har inte glömt vem jag är, jag har bara lagt det åt sidan tills jag vet hur jag ska hantera min smärta. Jag går under jorden. Behöver ha något som hjälper mig. Behöver en sporre om ett bättre liv. Bättre sjävkänsla! Inte vet jag. Värken blir inte bättre av att önska mig en massa saker. Jag knäcker mig själv bara.

Det är synd att mäniskor inte förstår! Inte förstår sig på hur någon annan kan ha det. Hur någon kan säga att man fekjar en sådan sak?!? Blir så ledsen och besviken på såna mäniskor!
Min värk har blivit mitt liv. Det har blivit jag:(
Men jag försöker leva, jag försöker älska dom som finns för mig. Men jag kanske inte är den bästa just nu. Värken tar över ibland:(
Mvh!

Blandat.

Idag har jag inte hunnit känna efter, eftersom det är så tidigt än. Men just nu känns ryggen helt okej.
Igår hela dagen gick det ganska bra:) Stolt över mig själv. Men sen senare efter bilfärd till mina föräldrar så skulle ja resa mig från deras soffa. Då small det till i ryggen. :( Ont gjorde det.
Men satt stilla resten av kvällen. Sen duschade jag när jag kom hem. Varmt vatten brukar hjälpa lite mot värken i ryggen. Men har haft problem med för mkt värme för då har jag svimmat. Så det krockar lite. Men igår gick det bra och jag svimmade ingenting. Underbart!
Så det är tillståndet just nu. Nu när det är varmt ute (varmare) så blir det nog bättre för kyla gör allt värre.

Mvh!

Hugger

Rubriken heter Hugger, ja, jag ska förklara vad jag menar. Kan låta lite konstigt. Men när jag rör mig lite så hugger det till i ryggen sen går det tillbaka till den vanliga värken.
Så för några sekunder åt gången får jag fruktansvärt ont. Men går över som sagt till det vanliga efter några sekunder.
Idag har jag haft ont men ändå klarat mig hyfsat. Svimmat en gång i soffan:(
Det är läskigt när det händer, känns som man vaknar på morgonen eller efter en lång tupplur.
Oftast så får ja minnet tillbaka efter en kort stund men det är ändå jobbigt att inte veta om ja sovit eller så. Men jag klarar mig det gör jag. Men vore så skönt om det bara va över en dag och att allt blivit bra igen. Eller att man vaknar och allt varit en jobbig dröm bara.
Tur är har jag min fästman som finns här för mig när allt händer och verkligen pysslar om mig. Utan honom hade jag nog inte klarat mig så bra som jag gjort. Och mina fantastiska föräldrar.

Mvh!

Jobbigt

Jobbigt när man har hosta, för varje gång jag hostar till så får jag ont i ryggen. Lite irreterande nu när man är sjuk:( Men ryggen känns okej just nu. Det gör inte så otroligt ont nu på morgonen eller igår. Har ont men inte lika som det brukar vara. Kör ju mina träningar varje morgon hemma, eftersom sjukgymnastik inte gör det så bra. Fick mest ondare varje gång på sjukgymnastiken så jag kör ryggträningarna hemma som sagt.

Funderar på att gå ut och få lite frisk luft samtidigt som jag går lite, märkte det nu när jag började gå ut och gå varje dag förut att det stärker ens rygg.
Så när jag blir frisk så ska jag börja gå ut och gå igen. Alltid skönt.

Men ryggen är rätt okej idag. Får se hur resten av dagen blir när man börjat med lite lätt städning.

Mvh!

Tisdag

Värken blir inte bättre av att jag kräks just nu. Usch. Men värken känns stabil just nu. Den håller sig i detta irreterande statiet som vanligt men att jag orkar med den.
Bara jobbigt när man vet att jag inte får den hjälp jag behöver:(
Blir så ledsen över det. Vet liksom inte vart man ska ta vägen riktigt.
Men vill skriva några tack:
Till min fästman: Du är ett otroligt stöd för mig. Du får mig att bli stark och samtidigt tycka om mig själv. Du är fantastisk.
Min Mamma & Pappa: Ni har gjort så otroligt mycket för mig genom åren. Ni ska ha ett STORT tack!

Men ibland blir man trött och av all värk som kan ta över humöret så orkar man inte mycket. Stöter ut dom som man borde hålla nära. Men smärta kan göra en till en helt annan person.

Mitt talesätt: Jag har inte glömt vem jag är, jag har bara lagt det på is så länge.

Senaste

Fredags: Så va det möte med olika enheter om vad vem kunde hjälpa mig med.
Det gick inge vidare kändes det som. Jag har ju ingen inkomst med tanke på att F-kassan nekade mig för att jag inte va inskriven på Arbetsförmedlingen. Och arbetsförmedlingen anser att jag inte ska stå inskriven som arbetsökande för att jag inte är arbetsförd. Alltså ett dilemma för mig.
Så alltså ingen hjälp av F-Kassan. (Som ändå inte va närvarande) Ska ev: överklaga nu till länsrätten.
Så socialen anser att min fästman ska försörja mig eftersom vi bor tillsammans. Så dom kunde inte heller hjälpa mig. Men dom kan hjälpa mig att komma ut på en aktivitet 1timme om dagen men utan någon ersättning. (och inget busskort heller) Så pengar är uteslutet att jag ska kunna få för att känna att man kan försörja sig själv. Som man gärna vill till en viss del när man flyttat hemifrån, skaffat ett eget liv med den man älskar och bor ihop med. Men det kan jag inte göra.
Så hur ska man egentligen reagera? Att man kan inte försörja sig själv? Det är ju nedlåtande för en själv. Men läakren tyckte allt verkade konstigt och ska ge mig nya läakrintyg igen.
Så ska försöka ansöka om Bostadsbidrag & aktivetsersättning. Men aktivitetsersättning kan jag inte söka förens i Juni:( Så jag måste vänta tills då. Det är mina alternativ. Ska det inte finnas något skydd åt oss som är unga som inte är i form? Som har en skada?
Jag har inget att falla på. Jag har ingen hjälp att hämta för att kunna köpa mig ett enkelt busskort. Min fästman gör allt han kan. men han kan inte mer än det han gör. Han är mitt allt och gör så mycket för mig. Men det finns inte mer jobb för honom och han behöver vila.

Så... vad ska man ta sig till. När alla skyller på varandra? Enheterna borde ju veta vem man ska söka sig till. Men inte här. Här står man 19år och har ingen hjälp från samhället man lever i.

Innehåll i bloggen!

Hösten-05 råkade jag ut för en olcyka på en skola. Föll i en trappa och fick grovt diskbråck.
Fick ingen hjälp av läkarna. Jag fick gå med det i 3år innan dom gjorde en magnetröntgen!
Hade väldigt ont, gick på starka mediciner. Haade/har svimmningar. Men ändå ingen hjälp.
Det va ett helvete för mig och dom runt omkring mig.
Tre år senare så gör dom en magnetröntgen och den visar grovt diskbråck i ländryggen.
Då har läkarna sagt i 3års tid att det är musklerna det är fel på, att det är det jag har ont i.
Vilket fel dom gjort i så lång tid.

Nu vet jag vad det är. Men behandlingen? Vad gör den för mig? Får jag någon hjälp?
Nu fajtas vi mot alla enheter för att bli bra igen, för att kunna överleva ekonomiskt!
Jag får inte jobba, men jag får ingen hjälp med pengar.

Så min blogg handlar om kampen mot rättvisa.