måndag 11 augusti 2008

[Måndag]

Har sedan en tid förut skrivit ner saker på papper hemma och tänkte att jag skulle börja fyla i det idag. Så det gjorde jag. Blev känslo mässigt jobbigt men jag fick ge mig efter en liten stund. Det är en jobbig situation jag sitter i och vet inte riktigt vad jag ska göra.
I tre dagar nu har det varit hemskt. Så för första gången på länge så har jag ätit tabletter för detta. Så det har varit svårt. Psykiskt är det jobbigt att äta tabletter för det är ingenting för mig. Mår inte alls bra av dom. Men tänkte skriva lite mer om det jag har hemma på papper. Men skriver inte allt men en kort samman fattning.

Jag va då med om en olycka på min gamla skola som jag gick på år 2004/2005. Jag blev ned knuffad från en lång trappa och gör mig riktigt illa. (Minns inte hur det gick till riktigt) Men ont hade jag. Jag försökte att inte visa det för någon och lyckades väldigt bra. Men sen 2004/2005 svimmar jag av i mitt gamla hem som då bevittnas av min mamma & pappa. Ambulans tillkallades och kom hem till oss. Dom ville inte först ta med mig för dom tyckte jag såg pigg ut när jag låg på golvet. Men min mamma tyckte att dom skulle prova att ställa mig upp( Eftersom jag inte kunde själv) Och det gör dom. Jag svimmar igen av smärtan som satt runt min rygg. Den va olidlig. Värken satt i ländryggen. Det va en hemskt upplevelse. Vi kommer fram till lassarettet ( minns hur det lät konstigt när ambulansen åkte in på lassarettet) Dom ville få det till att jag va gravid men det va jag inte & det försökte jag säga dom men dom ville få det till det. Dom gör sina prover och det visar att jag hade rätt och dom fel. Jag röntgas men det visar ingenting (Vanlig röntgen) Så jag får smärtstillande och ett rum. Först fick inte min mamma vara kvar men hon stannade. Men ingen säng=/ Dåligt tyckte jag.
Väldigt dåligt med hjälp för anhörig. Ja, som sagt så fick jag vara kvar under natten. På morgonen därpå så fick jag en snabb undersökning och ett recept på Tradolan, dekloflenak & panodil. Bara att åka hem utan att veta vad det egentligen var med mig. (Dom sa att det va musklerna, men det kändes inte som det) Fick åka hem. Jag kunde inte göra någonting själv på ett tag hemma. Fick hjälp med duschningen, toalettbesök. Ja allt ni kan tänka er. Utan mina föräldrar vet jag inte vad jag skulle ta mig till om jag ska vara ärlig. Jag blev beroende av dom.

2007 fick jag min första MRT och det är alltså något år emellan med många sjukhusbesök! Och först då ger dom mig en MRT som visade att jag har ett grovt och stort diskbråck mellan L4-5. Det va hemskt att höra det. Jag fick panik eftersom jag inte visste någonting om det. Jag visste att en hunds rygg kan gå av pga: diskbråck. Så jag va livrädd. Jag grät och visste inte vad jag skulle ta vägen. Min man tog hand om mig och min mamma kom till oss samma dag och vi grät ihop. Hon är ett stort stöd för mig i denna resa. Samt min pappa.
Vi har nu fått hjälp av hjälmedelscentralen med saker till toalett, dusch & en stol.
Men jag får ingen hjälp av försäkringskassan pga: att jag inte varit inskriven på Arbetsförmedlingen, men varför skulle jag vara det med tanke på att jag inte KAN jobba. Då kan jag ju inte vara inskriven! Så det är jobbigt att bara leva på en lön/inkomst.

Just nu sitter jag både utan läakre och utan inkomst! Så det är min situation.

Mvh/Mig

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja det har varit en lång jobbig tid fram tills nu. Den behandlingen du/vi fått av sjukvården är inte det man förväntade sig. Kan bara hoppas att det blir bättre. Det är jobbigt att ha en skada men det är också jobbigt att vara förälder i ett sånt läge, att inte kunna göra något. Men vi ger inte upp gumman, något ska vi nog komma på att göra. Kan ju hoppas att någon som läser bloggen kan komma med något bra tips. Stora kramar mamma