Idag

Idag känns det lite bättre. Nu kan jag stå upp och gå. Men jag har ont men inte lika som dom andra dagarna. Så känns bättre.
Bad igår innan jag somnade att denna dag skulle bli bättre. Och se den är lite bättre!

Vill tacka min fästman för all hjälp jag får. Utan honom hade jag inte klarat mig så bra.

Igår: ja. det va inte så bra igår. Min fästman kom hem från jobbet på luchen och hittar mig avsvimmad så jag har benen i soffan och huvudet +halva kroppen nerför soffan. Otäckt. Fick en liten bula i pannan. Efter det så låg jag still nästan hela dagen. Hade väldigt ont.

Men vill önska alla en fin valborg från mig! Sköt om er en dag som denna!

Mvh!

Det har varit 4 hemska dagar!

Som rubriken säger det har varit 4 hemska dagar & nätter. För 4 dagar sedan så va det en jobbig dag. Svimmade och ramlade bredvid sängen (mellan sängen och väggen) tog mig inte upp därifrån. Min fästman kunde inte ens ta på min rygg så ont hade jag. Jag va helt förkrossad. Men insåg snart att jag kunde inte göra någonting. Kunde inte röra mig. Jag bara grät & grät. Har inte haft så ont på så fruktansvärt länge. Så jag hade inget val. Jag fick lov att ta en tablett för det. Jag blev ledsen pga: att jag va tvungen att ta den. Har nämligen varit utan den i 6månader nu. Trivs inte med dom i kroppen. Blir så konstig och yr av dom. Så jag hade som sagt inget val. jag låg där på golvet med mycket hjälp av min fästman. Så jag tog den och efter ett tag kunde jag ta mig upp i sängen med hjälp av honom. Fick ligga där tills den verkade ännu mer. Sen blev det att kämpa sig runt i lägenheten för att sätta sig och äta. Utan hjälpen jag fick av min älskade hade jag inte klarat mig själv den dagen. Tack så otroligt mycket!

Dagen efter åkte vi iväg till ett hus för att hjälpa några i hans familj att röja lite. Jag fick mest sitta ner på en stol och försöka hålla ryggen varm. Hade väldigt ont men det va en fin stämning som gjorde att jag fokuserade på dom. Det va en mysig dag trots all värk.
När vi kom hem och hade duschat ja då va det dags igen! Då körde värken igång och jag va helt slut. Hur mycket ska en mäniska orka? Men ingen tablett blev det. Vill inte äta dom! Hatar dom!

Igår: Ja inte va det nå bättre igår. Svimmade några gånger. Mitt humör blir inte bättre av värken. Så jag va helt nere igår. Känns som jag hade nått botten av allt elände som kan hända.
Men fick hjälp av min fästman in i sängen och där slocknade jag efter en liten stund.

Känns som ingenting kan bli bra igen. Börjar tappa hoppet. Allt började så bra den sista tiden! Visst jag har haft ont men denna värk jag haft dom senaste dagarna va ett tag sen. Önskar bara att det försvann jag kunde bli mig själv igen. Den jag va innan. Den som kunde göra saker med sin familj & vänner utan att behöva vara rädd för att få ont igen. Jag är så rädd att jag svimmar när ingen är hemma och kan hjälpa mig. Att jag ska svimma och göra mig rejält illa..
Vad ska jag göra? De kan ju hända vad som helst! Jag vill inte att det ska hända men jag kan inte göra nå åt det.... Jag är rädd för mitt liv.. Har svimmat så många gånger och slagit huvudet i bord och saker... Vi kan ju inte bo i en lägenhet utan möbler. Det är ju omöjligt.

Känner mig så svag, så eländig mot alla andra. Känns som jag är en belastning på alla runt omkring mig. Önskar bara att det fanns något jag kunde göra. Göra åt min situation.

Nej ska nog inte skriva mer nu. Men nu har jag iallafall skrivit av mig lite av allt. I snabba drag.

Tack till alla er som finns här för mig! Jag lovar att åtgälda er en dag<3

:'(

Känns inte bra! Inge bra alls just nu.... jobbigt som ja jag vet inte vad..

Hoppas det blir bättre snart. Tänkte fixa min rabatt men tror inte det är någon bra ställning för min rygg just nu:'(

HJÄLP!!!

Olidligt

Trött just nu. Trött på denna värk! Efter igår har jag haft väldigt ont. Va på affären och blev tryckt mot rullbandet av en kassörska. Efter det har jag haft väldigt ont. Känner mig så begränsad och värdelös! Vet inte vad jag ska ta mig till. Hur jag ska bete mig. Gråter innombords just nu. Nu sitter jag här med en fruktansvärd värk. Helt otroligt att jag inte svimmat något än men jag kämpar. Vill inte svimma. Vill inte! Vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska må!
Känner just nu så mkt känslor att jag inte ens vet hur man ska försklara det! Fruktansvärt!
Vill leva mitt liv som andra, vill inte vara begränsad. Vill inte behöva tänka på hur jag sitter, hur jag står, hur jag böjer mig, hur jag lyfter, hur jag ligger, hur jag gör allt! Vill kunna må bra, helt bra. Vill bara vara jag! Men jag är inte den jag är just nu! Jag är inte den som vill sitta still, eller vara hemma hela tiden! Jag vill jobba men jag kan inte! Jag vill men kan inte så är det med allt!
Jag borde få hjälp! Men jag får inte det. Vad ska man göra? Vad borde man göra? Tacka och ta emot för så lite hjälp? NEJ! Jag accepterar inte detta mer! Varför får man ingen hjälp? Hjälp som verkligen hjälper mig? Nej värdelösa saker som inte funkar? Som kostar mig massa pengar som jag inte har. Inte ens det får jag hjälp med att kunna försörja mig själv!!!???!! Vilken samhälle man lever i! Det är sjukt!!

Nej nu ska jag vila mig. Värken är olidlig:'(
Mvh!

Känns

Nu är det morgon när jag skriver detta så just nu har jag inte hunnit kännt efter så mycket. Känner mig riktigt trött i ryggen idag iaf. Det känner jag.
Igår: Så gick det bra faktiskt. Kändes helt okej. Visst det fanns där. Det finns alltid där för att sen bryta ut så jag måste Alltid tänka mig för vad jag gör. (Tråkigt) Men så höll jag på att halka igår på golvet så då knäckte det till i ryggen så jag hade väldigt ont. Men började röra mig lite och sen kunde det gå framåt iaf. Och det är ju skönt! Kämpar varje dag nu för att det ska bli bra. Det tar tid men finns inget annat att göra åt det.

Mvh!

ont!!!

(tårar för det gör ont)

Ja idag är det inte så bra. Efter att ha sprungit i trappor och affärer igår. Har träningsvärk plus min vanliga diskbråck värk. Har ont, det har jag. Men försöker hålla mig uppe. Men idag går det inge vidare. Men jag ger inte upp! Träningsvärken försämrar min vanliga värk en aning faktiskt.

Ingen träning idag för ryggen. Mest vilat som jag inte borde för då går det inte över. Man ska röra sig mycket men det går inge bra idag! Önskar den bara försvann. Att mitt liv kom tillbaka utan alla dessa värker! Utan att behöva tänka på ryggen! Mitt liv, mitt vanliga liv försvann den dagen jag blev nedputtad för trappan! Önskar så mycket att det bara blev bra igen! Att smärtan försvann och jag kom tillbaka!
Jag har inte glömt vem jag är, jag har bara lagt det åt sidan tills jag vet hur jag ska hantera min smärta. Jag går under jorden. Behöver ha något som hjälper mig. Behöver en sporre om ett bättre liv. Bättre sjävkänsla! Inte vet jag. Värken blir inte bättre av att önska mig en massa saker. Jag knäcker mig själv bara.

Det är synd att mäniskor inte förstår! Inte förstår sig på hur någon annan kan ha det. Hur någon kan säga att man fekjar en sådan sak?!? Blir så ledsen och besviken på såna mäniskor!
Min värk har blivit mitt liv. Det har blivit jag:(
Men jag försöker leva, jag försöker älska dom som finns för mig. Men jag kanske inte är den bästa just nu. Värken tar över ibland:(
Mvh!

Blandat.

Idag har jag inte hunnit känna efter, eftersom det är så tidigt än. Men just nu känns ryggen helt okej.
Igår hela dagen gick det ganska bra:) Stolt över mig själv. Men sen senare efter bilfärd till mina föräldrar så skulle ja resa mig från deras soffa. Då small det till i ryggen. :( Ont gjorde det.
Men satt stilla resten av kvällen. Sen duschade jag när jag kom hem. Varmt vatten brukar hjälpa lite mot värken i ryggen. Men har haft problem med för mkt värme för då har jag svimmat. Så det krockar lite. Men igår gick det bra och jag svimmade ingenting. Underbart!
Så det är tillståndet just nu. Nu när det är varmt ute (varmare) så blir det nog bättre för kyla gör allt värre.

Mvh!

Hugger

Rubriken heter Hugger, ja, jag ska förklara vad jag menar. Kan låta lite konstigt. Men när jag rör mig lite så hugger det till i ryggen sen går det tillbaka till den vanliga värken.
Så för några sekunder åt gången får jag fruktansvärt ont. Men går över som sagt till det vanliga efter några sekunder.
Idag har jag haft ont men ändå klarat mig hyfsat. Svimmat en gång i soffan:(
Det är läskigt när det händer, känns som man vaknar på morgonen eller efter en lång tupplur.
Oftast så får ja minnet tillbaka efter en kort stund men det är ändå jobbigt att inte veta om ja sovit eller så. Men jag klarar mig det gör jag. Men vore så skönt om det bara va över en dag och att allt blivit bra igen. Eller att man vaknar och allt varit en jobbig dröm bara.
Tur är har jag min fästman som finns här för mig när allt händer och verkligen pysslar om mig. Utan honom hade jag nog inte klarat mig så bra som jag gjort. Och mina fantastiska föräldrar.

Mvh!

Jobbigt

Jobbigt när man har hosta, för varje gång jag hostar till så får jag ont i ryggen. Lite irreterande nu när man är sjuk:( Men ryggen känns okej just nu. Det gör inte så otroligt ont nu på morgonen eller igår. Har ont men inte lika som det brukar vara. Kör ju mina träningar varje morgon hemma, eftersom sjukgymnastik inte gör det så bra. Fick mest ondare varje gång på sjukgymnastiken så jag kör ryggträningarna hemma som sagt.

Funderar på att gå ut och få lite frisk luft samtidigt som jag går lite, märkte det nu när jag började gå ut och gå varje dag förut att det stärker ens rygg.
Så när jag blir frisk så ska jag börja gå ut och gå igen. Alltid skönt.

Men ryggen är rätt okej idag. Får se hur resten av dagen blir när man börjat med lite lätt städning.

Mvh!

Tisdag

Värken blir inte bättre av att jag kräks just nu. Usch. Men värken känns stabil just nu. Den håller sig i detta irreterande statiet som vanligt men att jag orkar med den.
Bara jobbigt när man vet att jag inte får den hjälp jag behöver:(
Blir så ledsen över det. Vet liksom inte vart man ska ta vägen riktigt.
Men vill skriva några tack:
Till min fästman: Du är ett otroligt stöd för mig. Du får mig att bli stark och samtidigt tycka om mig själv. Du är fantastisk.
Min Mamma & Pappa: Ni har gjort så otroligt mycket för mig genom åren. Ni ska ha ett STORT tack!

Men ibland blir man trött och av all värk som kan ta över humöret så orkar man inte mycket. Stöter ut dom som man borde hålla nära. Men smärta kan göra en till en helt annan person.

Mitt talesätt: Jag har inte glömt vem jag är, jag har bara lagt det på is så länge.

Senaste

Fredags: Så va det möte med olika enheter om vad vem kunde hjälpa mig med.
Det gick inge vidare kändes det som. Jag har ju ingen inkomst med tanke på att F-kassan nekade mig för att jag inte va inskriven på Arbetsförmedlingen. Och arbetsförmedlingen anser att jag inte ska stå inskriven som arbetsökande för att jag inte är arbetsförd. Alltså ett dilemma för mig.
Så alltså ingen hjälp av F-Kassan. (Som ändå inte va närvarande) Ska ev: överklaga nu till länsrätten.
Så socialen anser att min fästman ska försörja mig eftersom vi bor tillsammans. Så dom kunde inte heller hjälpa mig. Men dom kan hjälpa mig att komma ut på en aktivitet 1timme om dagen men utan någon ersättning. (och inget busskort heller) Så pengar är uteslutet att jag ska kunna få för att känna att man kan försörja sig själv. Som man gärna vill till en viss del när man flyttat hemifrån, skaffat ett eget liv med den man älskar och bor ihop med. Men det kan jag inte göra.
Så hur ska man egentligen reagera? Att man kan inte försörja sig själv? Det är ju nedlåtande för en själv. Men läakren tyckte allt verkade konstigt och ska ge mig nya läakrintyg igen.
Så ska försöka ansöka om Bostadsbidrag & aktivetsersättning. Men aktivitetsersättning kan jag inte söka förens i Juni:( Så jag måste vänta tills då. Det är mina alternativ. Ska det inte finnas något skydd åt oss som är unga som inte är i form? Som har en skada?
Jag har inget att falla på. Jag har ingen hjälp att hämta för att kunna köpa mig ett enkelt busskort. Min fästman gör allt han kan. men han kan inte mer än det han gör. Han är mitt allt och gör så mycket för mig. Men det finns inte mer jobb för honom och han behöver vila.

Så... vad ska man ta sig till. När alla skyller på varandra? Enheterna borde ju veta vem man ska söka sig till. Men inte här. Här står man 19år och har ingen hjälp från samhället man lever i.

Innehåll i bloggen!

Hösten-05 råkade jag ut för en olcyka på en skola. Föll i en trappa och fick grovt diskbråck.
Fick ingen hjälp av läkarna. Jag fick gå med det i 3år innan dom gjorde en magnetröntgen!
Hade väldigt ont, gick på starka mediciner. Haade/har svimmningar. Men ändå ingen hjälp.
Det va ett helvete för mig och dom runt omkring mig.
Tre år senare så gör dom en magnetröntgen och den visar grovt diskbråck i ländryggen.
Då har läkarna sagt i 3års tid att det är musklerna det är fel på, att det är det jag har ont i.
Vilket fel dom gjort i så lång tid.

Nu vet jag vad det är. Men behandlingen? Vad gör den för mig? Får jag någon hjälp?
Nu fajtas vi mot alla enheter för att bli bra igen, för att kunna överleva ekonomiskt!
Jag får inte jobba, men jag får ingen hjälp med pengar.

Så min blogg handlar om kampen mot rättvisa.