måndag 28 april 2008

Det har varit 4 hemska dagar!


Som rubriken säger det har varit 4 hemska dagar & nätter. För 4 dagar sedan så va det en jobbig dag. Svimmade och ramlade bredvid sängen (mellan sängen och väggen) tog mig inte upp därifrån. Min fästman kunde inte ens ta på min rygg så ont hade jag. Jag va helt förkrossad. Men insåg snart att jag kunde inte göra någonting. Kunde inte röra mig. Jag bara grät & grät. Har inte haft så ont på så fruktansvärt länge. Så jag hade inget val. Jag fick lov att ta en tablett för det. Jag blev ledsen pga: att jag va tvungen att ta den. Har nämligen varit utan den i 6månader nu. Trivs inte med dom i kroppen. Blir så konstig och yr av dom. Så jag hade som sagt inget val. jag låg där på golvet med mycket hjälp av min fästman. Så jag tog den och efter ett tag kunde jag ta mig upp i sängen med hjälp av honom. Fick ligga där tills den verkade ännu mer. Sen blev det att kämpa sig runt i lägenheten för att sätta sig och äta. Utan hjälpen jag fick av min älskade hade jag inte klarat mig själv den dagen. Tack så otroligt mycket!

Dagen efter åkte vi iväg till ett hus för att hjälpa några i hans familj att röja lite. Jag fick mest sitta ner på en stol och försöka hålla ryggen varm. Hade väldigt ont men det va en fin stämning som gjorde att jag fokuserade på dom. Det va en mysig dag trots all värk.
När vi kom hem och hade duschat ja då va det dags igen! Då körde värken igång och jag va helt slut. Hur mycket ska en mäniska orka? Men ingen tablett blev det. Vill inte äta dom! Hatar dom!

Igår: Ja inte va det nå bättre igår. Svimmade några gånger. Mitt humör blir inte bättre av värken. Så jag va helt nere igår. Känns som jag hade nått botten av allt elände som kan hända.
Men fick hjälp av min fästman in i sängen och där slocknade jag efter en liten stund.

Känns som ingenting kan bli bra igen. Börjar tappa hoppet. Allt började så bra den sista tiden! Visst jag har haft ont men denna värk jag haft dom senaste dagarna va ett tag sen. Önskar bara att det försvann jag kunde bli mig själv igen. Den jag va innan. Den som kunde göra saker med sin familj & vänner utan att behöva vara rädd för att få ont igen. Jag är så rädd att jag svimmar när ingen är hemma och kan hjälpa mig. Att jag ska svimma och göra mig rejält illa..
Vad ska jag göra? De kan ju hända vad som helst! Jag vill inte att det ska hända men jag kan inte göra nå åt det.... Jag är rädd för mitt liv.. Har svimmat så många gånger och slagit huvudet i bord och saker... Vi kan ju inte bo i en lägenhet utan möbler. Det är ju omöjligt.

Känner mig så svag, så eländig mot alla andra. Känns som jag är en belastning på alla runt omkring mig. Önskar bara att det fanns något jag kunde göra. Göra åt min situation.

Nej ska nog inte skriva mer nu. Men nu har jag iallafall skrivit av mig lite av allt. I snabba drag.

Tack till alla er som finns här för mig! Jag lovar att åtgälda er en dag<3

Inga kommentarer: