Tisdag

Värken blir inte bättre av att jag kräks just nu. Usch. Men värken känns stabil just nu. Den håller sig i detta irreterande statiet som vanligt men att jag orkar med den.
Bara jobbigt när man vet att jag inte får den hjälp jag behöver:(
Blir så ledsen över det. Vet liksom inte vart man ska ta vägen riktigt.
Men vill skriva några tack:
Till min fästman: Du är ett otroligt stöd för mig. Du får mig att bli stark och samtidigt tycka om mig själv. Du är fantastisk.
Min Mamma & Pappa: Ni har gjort så otroligt mycket för mig genom åren. Ni ska ha ett STORT tack!

Men ibland blir man trött och av all värk som kan ta över humöret så orkar man inte mycket. Stöter ut dom som man borde hålla nära. Men smärta kan göra en till en helt annan person.

Mitt talesätt: Jag har inte glömt vem jag är, jag har bara lagt det på is så länge.